Våra gäster vill besöka bageriet i Rute och creperiet i Hablingbo. Och så undrar de om Vinäger fortfarande finns kvar. Jag fnissar lite över detta; stockholmare på semester vill besöka stockholmska sevärdheter. Ungefär som chartersvensken som vill ha svenskt kaffe på hotellet.
Men så fastnar jag i en fnissning. Och börjar sedan fnissa ännu mer. Åt mig själv. För även jag har ju ägnat somrarna åt att entusiastiskt applådera de här platserna och betrakta dem som genuint gotländska. Som en chartersvensk.
Nu har jag istället blivit en sådan som himlar nedlåtande med ögonen åt andras val, att de inte är »genuina« nog. Vilket ju är åtminstone sju snäpp värre.
Det är hysteriskt roligt, om man ser det utifrån.Vilket jag måste försöka göra.
Sett inifrån är det värt ett gult kort och en skarp tillsägelse.