Det är fredagskväll och jag är discjockey på Veras klassdisco. Det går ganska bra och det är väldigt kul, bortsett från att jag under hela kvällen alltid är hatad av någon som tycker att jag spelar fel låt.
Men hey, det är spelets regler för en dj.
Liksom att man ständigt får låtförslag ropade i sitt öra.
Ett av dem levereras av en kille som efterlyser »ryck«. Det är lite svårt att höra genom bastrummans dunkande, men det låter verkligen som att han säger det.
Han upprepar sin begäran. Jodå, det är »ryck« han vill ha. Jag tittar ner på spellistan och funderar över vad han kan mena.
Då pekar killen ner mot golvet. Där står en maskin som har i uppgift att pumpa ut... just det, rök.
Alltså »rök«, inte »ryck«.
Jag skrattar lite förläget och går hans vilja till mötes (brandlarmet ska gå sammanlagt fyra gånger denna kväll).
En stund senare har jag uppenbarligen glömt bort alltihop, för när det kommer fram en annan kille och frågar efter »rock« blir jag återigen ställd. Låten som jag nyss spelade var ju definitivt rock, vill han ha mer?
Han sträcker sig ytterligare lite framåt och artikulerar tydligt »rock« med hela ansiktet.
Jag fattar ingenting.
Och så pekar även han ner mot golvet.
»Rök«, inte »rock«.
Den där kursen i gotländska för nybörjare, det är kanske inte någon dum idé?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar