Mallory

Varför i hela friden gör du det här? Att klättra upp för världens högsta berg? Att utsätta dig för påfrestningar som din kropp inte är skapad för att klara av?
Det var på 1920-talet och engelsmannen George Mallory var besatt av tanken på att bli den första människan på toppen av Mount Everest.
Nu skulle han göra ännu ett försök. Men varför?
Mallory tittade på reportern, drog lite på munnen och gav ett svar som skulle få vingar och evigt liv. »För att det är där«, sade han.

»Because it's there.«

Det är ett bra svar. En enkel men heltäckande förklaring, som vittnar om passion med ett litet, litet mått av besatthet. Att det i efterhand har visat sig att Mallory förmodligen inte alls sade så gör inte nödvändigtvis förklaringen sämre.

Ska jag snabbt svara på frågan varför jag så gärna vill flytta till Gotland så citerar jag Mallory: för att det är där.

Likheterna haltar såklart. Vi ska flytta till ett sjukt stort hus med sophämtning, täta fönster och golvvärme. Vi ska inte klättra i dödszonen. Vi utsätter oss inte för livsfara. Vi lär knappast drabbas av lungödem eller förfrysa.

Jag har så klart andra förklaringar som gör högre anspråk på tid och utrymme än Mallorys, till exempel en lugnare tillvaro, mitt släktband till ön, längtan till naturen.

Men Gotland i sig självt är skäl nog att flytta dit.

Jag har velat det här så länge jag kan minnas. Att få bo på Gotland året runt, uppleva alla årstiderna, havet på vintern och så vidare. Ja, det är en passion på gränsen till besatthet. En del av mig är hela tiden på Gotland, oavsett var jag befinner mig. Precis som Mallory och Everest.

Och passionen har smittat av sig. Hela familjen vill det här. Jag kunde inte vara gladare.

Nu återstår bara att se om det verkligen finns där.