Det kommer att komma dagar då jag tänker tillbaka på den här eftermiddagen och skrattar. Satt jag verkligen och oroade mig för att det här inte skulle bli av? Att säljaren skulle ångra sig? Att något skulle gå galet? Att hon inte skulle skriva på? Haha, så dumt. Sådan paranoia.
Men nu skrattar jag inte. Nu har jag lite ont i magen. Och lite svårt att koncentrera mig.
Varför hör de inte av sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar