Allt via Skype.
Jag är en teknisk idiot och nästan alltid sist med det senaste. Skype fanns i Svenska Akademins ordlista innan det fanns i min dator. Så ursäkta mig om jag sitter här och gapar över något som är en självklarhet för alla andra.
Men ändå: Skype. Vilken grej.
Jag kan såklart inte låta bli att tjuvlyssna (bara lite) när barnen skypar. Och de låter som de alltid har gjort när de pratar med sina kompisar, som om allt vore som vanligt. Det är ljuvligt att höra. Och ännu ett bevis på att denna förändring - flytten, alltså - egentligen är mycket lättare för mina barn än för mig, fastän jag emellanåt intalar mig att jag utsätter dem för ett trauma.
Det känns som att barnen, genom att sitta där vid sina datorer och prata om det nya med sina gamla kompisar, bygger broar mellan nu och då. Det blir inte så stort eller konstigt eller dramatiskt. På samma sätt är det ju med tekniken. Det blir omedelbart så självklart för dem. Det är ingen revolution, det är bara ett nytt sätt att snacka med kompisarna.
Själv sitter jag, som sagt, och gapar. Och blir tvungen att skriva ett blogginlägg om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar