Sedan sist

- Våren verkar vara på besök. Om det är permanent eller tillfälligt vet vi inte riktigt. Tills dess att vi får veta njuter vi och suger i oss av solen.

- Vi har lärt oss begreppet star-ur. Så här står det på wikipedia: "Star-ur eller Star-äur, gotländskt folkligt tidsbegrepp. Man räknar utifrån principen att staren först ska anlända, vilket brukar vara i januari-februari. Efter det ska det komma sju lågtrycksperioder med högtrycksperioder emellan. Sen anses det vara vår. Lågtrycksperioderna kan medföra såväl ymnigt snöfall som enstaka flingor i luften."
 
- Sportlovet innebar väldigt lite sport och väldigt lite lov. Åtminstone för oss vuxna i familjen. Barnen hängde med kompisar på fastlandet, medan vi jobbade. Lite konstigt att inte åka till Sälen som vi brukar. Kanske nästa år.

- Vi har köpt ett skåp, med anor från 60-talet och med märkligt snidat mönster på dörrarna. Skåpet står i djungelrummet. Det passar in där, om man säger så.

- Totoro verkar ha fått en kompis; en svart katt som gärna vill hänga med honom in i huset. Jag vill att vi ska kalla honom (henne? hen?) Black Death. Vera vill att han ska heta Lindex. Alltså heter han Lindex.

- Vi har gett min pappa uppdraget att vara byggherre för carporten. Då blir det bra. Och framför allt; då blir det gjort.

Dumhet drar till sig dumhet

»Vet du när det började bli vanligt med brandvarnare?«
Nej, jag vet inte. Kanske på 90-talet?
»I början av 1980-talet.«
Jaha. Se där.
»Och hur mycket har brandvarnaren utvecklats sedan dess?«
»Inte så… mycket?«
»Nej, precis! Och minns du hur det var med säkerheten i bilar i början på 80-talet?«

Jag förstår vart samtalet är på väg. Sedan början på 80-talet har säkerheten i bilar utvecklats enormt mycket, medan brandsäkerheten inte bla bla bla.
»Det tog mig tre sekunder att förstå mig på din metod: du ställer frågor som jag vet svaret på, så kallade retoriska frågor. Problemet är att hela samtalet består av dessa retoriska frågor. Det gör att metoden tappar i styrka, den blir liksom urvattnad«, säger jag.
Inte.
Men jag skulle vilja. Jag känner mig generad av alla dumma, förutsägbara frågor. Jag vill inte behöva svara på frågor, jag vill ha information.
»Du gillar inte frågor, va?«, frågar säljaren efter ett tag. »En journalist som inte gillar frågor, haha!«
»Är du Sherlock Holmes? Hur kunde du lista ut att jag inte gillar frågor«, säger jag.
Inte.
Istället skrattar jag med, men känner hur mitt liv rinner ur mig, hur håret växer, hur barnen flyttar hemifrån.

Det är synd, för jag har ju faktiskt själv bjudit in det här bolaget för att få information hur jag kan förbättra säkerheten i huset. Jag har köpt ett skitstort hus, men vet väldigt lite om vad jag borde göra utöver det jag redan har gjort. Det finns så många saker om att bo i hus som jag inte känner till. Och ibland vore det inte så dumt med lite goda råd.

Men säljaren vill bara sälja larm och brandvarnare. Och han gör det genom att tala till mig som jag vore en sjuåring. Men hans taktik, att mota bytet i grind genom att få det att känna sig dumt, funkar inte på mig.
En av mina ytterst få egna frågor, »hur ser inbrottsstatistiken på Gotland ut?«, har han inte svaret på.
»Oj, det borde jag kanske ha tagit reda på«, säger han.
 Ja, det kanske du borde ha gjort. Då hade du kanske fått sälja ett larm i dag.

Istid

För drygt elva år sedan träffade jag en glasblåsare från Haiti. Han bodde i Jukkasjärvi och hade sin glashytta ett stenkast från det världsberömda ishotellet.

Hur i hela friden hade han hamnat där, var den självklara frågan?

Han svarade med att berätta sin historia; han hade kommit till Sverige som politisk flykting och efter ett tag hamnat på Gotland. Han var konstnär och jobbade med glas och mötet med den gotländska vintern fick honom att fascineras av likheterna mellan glas och is. Detta intresse för is kom sedan att föra honom, liksom andra iskonstnärer, till Jukkasjärvi.

Nu tillverkade han glas inspirerade av isen; grova, ojämna, levande och vackra. Jag önskar fortfarande att jag hade köpt några av honom.

Jag kom att tänka på honom häromdagen, när vi vandrade på stranden vid Fridhem och tittade på is som hade bildats i mötet mellan hav och strand. Det är oändligt fascinerande och vackert. Det är is på ett sätt som jag aldrig sett det förut.

Den haitiske glasblåsarens historia blev för övrigt ett kapitel i boken Istid. Det var arbetet med den som sammanförde mig med Cathrin.

 Ständigt dessa cirklar som sluts.

Klädd för en dag på stranden.

Det istäckta vattenfallet vid Fridhem.

Utsikt från Högklint.

Vinter på Slottet

Om någon fortfarande undrar.

Svinkylan

Gräsmattan är täckt av snö, termometern nosar på minus 20 på nätterna och löpsedlarna lär oss ordet »svinkyla« - ja, vår första vinter på Gotland blev vit till slut.

Och ja, vår sommarö klär i vinterskrud.

I helgen åkte vi till Hemse och på vägen fick vi uppleva det vackraste vinterlandskap jag någonsin sett. Hade jag haft en kamera med mig då hade jag kunnat fylla den här bloggen med tusentals bilder på snötäckta, krokiga träd och isiga stenar.

Du får nöja dig med den här bilden, tagen bakom ratten genom vindrutan, på väg till skolan i morse. Den är också rätt fin.

Ögontjänare

På torsdagskvällarna får blommorna vatten. Då diskar jag ner diskberget så att man faktiskt kan se diskbänken. Då dammsuger jag och plockar undan i hallen. Städar toaletten. Viker tvätt.

Det är inte så att jag inte gör det här annars. Jag gör det... litegrann. Fast inte så ofta, ska erkännas. Och aldrig under en och samma kväll. Så duktig är jag inte.

Men på torsdagarna går jag igenom en lista i huvudet. Det är ungefär samma lista som man har då man har bjudit hem en dejt.

Och det har jag ju också, kan man säga. Fast dejten ifråga bor ju här. För på torsdagskvällarna kommer Cathrin hem.

Logg från sex dagar i mitt (nya, stillsamma, gotländska) liv

Fredag

16.00: Båten avgår från Visby
19.15: Vi anländer till Nynäshamn
20.00: Vi parkerar bilen vid lägenheten på Kungsholmen
20.27: Jag ringer Alex medan jag går mot t-banan
21.00: Står vid baren på Debaser Medis. Därefter konsert med Kite, Emmon och Henric de la Cour. Träffar massor av kompisar.

Lördag

03.30 (cirka): Jag kommer hem till lägenheten.
08.00 Klockan ringer. Vi går upp och firar Greta.
10.30 Hela familjen har duschat och ätit frukost. Packar om väskor för diverse olika övernattningar.
11.40 Vi anländer till Heron City, Kungens kurva.
11.45 Gretas bowlingkalas börjar på O’Learys.
14.00 Kalaset är slut. Greta följer med Elsa hem. Vera följer med Jenny.
14.45 Jag och Cathrin äter lunch på IKEA i Kungens Kurva. Därefter shoppar vi.
17.00 Vi lämnar IKEA för att först köra Veras väska med övernattningskläder till Jenny. Därefter hem till familjen Ödin, där Greta är, på middag och övernattning.
22.30 Cathrin somnar när hon nattar Greta.
24.00 Jag somnar.

Söndag

08.00 Klockan ringer. Frukost med Ödins.
10.30 Vi åker och hämtar Vera hos Jenny. Tankar. Kör mot Västerås.
11.15 Fyller på spolarvätska i Stäket. Köper lite mellanmål.
12.30 Anländer till mamma och pappa i Västerås.
13.00 Anders kommer. Lunch. Därefter tårta och paketöppning för Greta.
16.00 Jag åker till Mats för att lämna en t-shirt. Köper en skivspelare.
16.30 Till mormor Greta för fika och pratstund.
17.30 Tillbaka till mamma och pappa. Intar tolvminutersmiddag.
18.20 Säger hejdå till barnen och mamma och pappa, jag och Cathrin åker tillbaka mot Stockholm.
19.30 Möter Mirelle på Centralen i Stockholm.
22.30 Somnar i lägenheten.

Måndag

06.00 Klockan ringer.
07.30 På kontoret.
12.00 Lunch med Cecilia på Grill, därefter tillbaka till kontoret.
20.00 Går från kontoret hem till lägenheten.
21.30 Sätter igång datorn, fortsätter jobba.
24.00 Går och lägger mig

Tisdag

07.15 På jobbet.
11.45 Lunch med Nisse i Citykyrkan.
13.00 Tillbaka på kontoret.
16.20 Jag går från kontoret.
16.50 Vid lägenheten, packar bilen.
17.10 Barnen kommer från Västerås, jag packar in deras saker i bilen och åker mot Kungens kurva.
18.00 På IKEA, kompletteringshandlar.
18.15 Till Brantstigen där jag lämnar papper till Jakob, som köpt vårt gamla hus.
18.30 Till Ödins för att hämta våra cyklar, som är magasinerade där. Tänkte hämta tre, fick bara plats med två.
19.00 Tittar förbi hemma hos Jenny för att hämta Veras kvarglömda gosehund.
19.30 På Kungsholmen, vid lägenheten, hämtar barnen, säger hejdå till Cathrin och Mirelle.
20.15 Checkar in vid färjeterminalen i Nynäshamn.
21.00 Båten går. Vi har hytt. Jag somnar, inte barnen.

Onsdag

00.20 Båten angör Visby hamn.
00.30 Vi sätter nyckeln i dörren till Slottet, barnen går och lägger sig.
01.00 Jag har tömt bilen, packat in allting i huset och kan gå och lägga mig.
06.00 Klockan ringer. Jag ställer om den på 06.30.
06.54 Går upp.
07.20 Frukost.
07.52 Kör mot skolan, lämnar barnen.
08.10 Vid datorn i Djungelrummet, arbetsdagen har börjat.