Livet är inte enbart Billy-skruvande, flyttlådepusslande och handduksletande. I dag tog vi en promenad runt Högklint och genom naturreservatet för att hälsa på havet. För första gången som gotlänningar (eller ja, permanentboende på Gotland, i varje fall. Riktiga gotlänningar blir vi nog aldrig, åtminstone inte i gotlänningarnas ögon. Fast det är en helt annan diskussion). Det var så vackert att jag nästan tog till lipen.
Nej, det är inte synd om oss.
Vi saknar er och hoppas att Greta får sitt brev från Elsa imorgon.
SvaraRadera