Nu är vi här!

Det svider till när jag nyper mig i armen. Det här är alltså verklighet. Vi är framme! Vi bor här! På Slottet; huset som fått sitt smeknamn inte bara för att det är skitstort och har pelare, utan för att det förkroppsligar en dröm.

Slutspurten på resan som tagit oss hit var oväntat lång. En tredjedel av bohaget kom inte med i flyttlasset, så jag fick hämta resten själv, med gedigen hjälp av svärfar. Där rök två dagars julpyssel.

Dessutom havererade flyttfirmans lastbil 200 meter från huset och fick bogseras sista biten. Ett litet äventyr i sig, som kan låta roligt i efterhand, men som definitivt inte var det då.

Men nu är vi här på riktigt. Och om sisådär hundra uppackade kartonger kan vi ha inflyttningsfest.